Hur ska man egentligen definiera döden?

Den självklara döden är för de flesta när man dör helt enkelt, kroppen slutar fungera och hjärtat och hjärnan slutar med sina uppgifter. Du har lämnat ditt skal. Mentalt sett lämnat jorden och med dig kanske din själ följer.

Men de andra definitionerna av död då, alla de oändliga? Till exempel den mentala döden, när bara hjärnan dör men inte kroppen? Den måste egentligen vara värre än döden och framförallt värre för de anhöriga.

Men för mig är nog den värsta döden, känslomässigt när man förlorar något man håller så otroligt kärt. När en bit av en själv slits ur ens inre och man känner det som att det är ett hål i skalet, att allt farligt kan komma in och skada en på ett helt nytt sätt.

Man känner sig som en oskyddad boll, För när det man älskade fanns där så var allt lugnt – man stod i en solig skogsglänta och inget farligt kunde komma in. Fjärilarna flög omkring och fåglarna kvittrade. Men sen när den som betyder sakta börjar bryta sig loss från en så känner man hur kylan börjar smyga sig på, mörkret börjar överta dagen.

Och sen när det älskade är borta så sänker sig kylan obevekligt, träden höjer sig hotfullt över dig i mörkret och du kan höra vargarna yla hungrigt. Du är ensam och oskyddad oavsett hur många träd du har runt dig som potentiellt skydd så är du ensam.

Döden kan definieras i den här ensamheten som kommer utav att förlora viktiga personer eller saker. Du har inte längre det som var en glädje i ditt liv och du saknar det, men samtidigt så blir det en sorg för andra när du drar dig undan. Men jag kan inte hjälpa det, du var mig så kär och nu är vi inget för varandra längre.

Ingenting!

Jag försöker men det går inte, stoltheten är i vägen för oss båda. Men jag kommer alltid älska dig <3

Mitt mörker har fallit och vargarna är utsvultna, men det sist har jag märkt att snön har börjat falla och sprida lite ljus. Vargarna börjar tappa bort mitt spår, jag är på väg ut till friheten